Besserwisser

Ökänd - Fortsättningen

Uppföljare: Snyggare, snabbare, bättre/sämre, större och oftast helt fristående. Ofta när man spelar en uppföljare så får man uppleva att karaktärerna bytts ut eller att man plötsligt hamnat x antal år framåt i tiden. Men Sucker Punch gör det föredömliga att fortsätta berättelsen precis där man slutat, det går att fortsätta utforska sin goda/onda sida och även om platsen för äventyret nu är en ny stad så känns det riktigt bra. Annat som förändrats är tex grafiken och min hjälte har nu på sig en kortärmad t-shirt istället för den klassiska jackan. Lite snygga tatueringar har han också. De mystiska satellitsändarna med inspelade meddelanden har ersatts med brevduvor och ... ja en hel del nytt men ändå  känns det som samma berättelse. Nu har jag ju inte kommit så långt än så länge så jag får väl återkomma om jag ändrar uppfattning.

Mera etik och moral - Ökänd

Fortsätter på temat moral i spel. För hur det nu gick till efter förra bloggen så har slumpen gjort att jag nu börjat med ännu ett spel där just de val du kan göra påverkar spelet. Det går till och med så långt att alla troféer i spelet är dubbla. En för de goda vägvalen men tar och en för de onda. Det är alltså nästan ett måste att spela igenom spelet två gånger ..

Du spelar som Cole, ett cykelbud som som hamnar i centrum av en enorm explosion. När han vaknar upp har han elektriska superkrafter och dessa kan han välja att använda i goda syften eller mer onda. Träffar han på en skadad människa liggandes på gatan kan han exempelvis välja om han vill använda sina krafter till att hela eller om han vill suga ur kroppen på kraft. Vill man ha just påfyllnad av kraft är det faktiskt enklare att ta det direkt från en bil eller lyktstolpe.

Vid olika vägdelar i spelet blir Cole utsatt för olika dilemman där han tvingas välja mellan det goda och det onda. Det onda går ofta ut på att oskyldiga skadas eller att han får någon typ av fördel. Det goda är mer osjälviskt men innebär å andra sidan oftast lite mer besvär. De val Cole gör påverkar invånarnas reaktioner men också delar av handlingen.

Jag tycker att spelet är ett utmärkt exempel på hur jag vill att en handling ska utvecklas. Där spelaren själv får göra sina val och att det sedan påverkar vad som händer i spelet. Jag har som vanligt valt att spela den goda superhjälten och det får mig att må gott. Även om det är på låtsas.

Jo just det. Spelet jag skriver om är förstås Infamous.

Moral eller inte?

Jag har funderat mycket på just moral den sista tiden. I New Vegas där jag befinner mig för tillfället så ställs man inför olika moraliska val mest hela tiden. Att vara god eller ond är inte så enkelt då allt inte är helt i svart eller vitt. Det finns gråskalor också och ibland får jag tänka till rejält innan jag går vidare.

Att välja det goda alternativet är oftast lite besvärligare, det ger liksom mer jobb och kan kosta en hel del. Då är det lätt att välja den mörka sidan. Jag förstår att det tilltalar en viss kategori av personer att i regel alltid köra på det onda alternativet. Det gör det lätt för en att inte behöva bry sig och bara köra på. Men jag anser att det är att fega ur.

Som ett exempel kan jag ta en annan plats: Albion. Statskassan är körd i botten och måste ökas rejält för att inte hela landet ska gå under. Då ställs man inför ett val. Att göra om ett barnhem till skola kostar pengar, alernativet var att göra om barnhemmet till en bordell och då tjäna pengar istället. Jag valde då att ge barnen en skola, med följden att statskassan tömdes mer och jag fick åtskilliga timmars mer-arbete att tjäna in den summa det kostat. Det var inget svårt val, även om det var mer besvärligt.

Min teori är att beroende på ens personlighet skiljer det stort på hur svårt man anser att vissa val är. Hur mycket man identifierar sig själv med sin karaktär. Exempelvis har jag själv svårt för att i vissa sammanhang gå emot min egna personliga etiska inställning. Att göra ett val som jag innerst inne tycker är fel, det går bara inte. Att skjuta på civila, slå på kvinnor, utnyttja de svaga osv är helt otänkbart.

Problemet här är att det finns så många gråzoner. En stor del av befolkningen missbrukar metamfetamin och kan vara riktigt våldsamma. Om man då blir omotiverat attackerad av en till synes hög pundare så känns det plötsligt inte längre fel att slå på kvinnor längre. I självförsvar förstås. Men den egna inställningen rubbas. Nästa gång jag är på väg att hamna i en liknande situation reagerar jag automatiskt. Nu är det jag som attackerar och det är inte längre självförsvar. Har min moral rubbats eller har jag helt enkelt distanserat mig från handlingen?

Det finns såklart undantag, är man stressad och inne i en intensiv handling utan större bakgrund (typ ett stridsfält) och inte har tid att tänka efter så är det "lättare" att välja den mörka sidan. Har man däremot tid på sig med en ordentlig bakgrund och alla fakta klara för sig, då är det mycket svårare.

Kortspel

Äntligen har jag förstått spelet Caravan. Att det inte blivit mer populärt, det är ju jättekul. Fast hög inlärningströskel, typ som vänd-tia. Man har varsin kortlek med 30 kort. Om man vill kan man blanda kort från olika kortlekar så man får mer än fyra kort i samma valör. Sen blandas de och man har 5 kort på handen. Varje spelare har sen tre högar där de ska lägga kort och målet är att komma så nära 26 som möjligt. Sen kommer det kluriga. Man får lägga på motspelarens högar med. De klädda korten har olika egenskaper och det är lite krångliga regler. För att hålla reda på allt får man läsa reglerna noga och sen spela några omgångar tills man lärt sig. Men så är det ju med alla kortspel. Som poker eller liknande.

Har hunnit spela några omgångar nu och efter att ha vunnit 4 gånger i rad tyckte jag att jag skapat ett bra system, sen två raka förkuster och hela sparkapitalet borta. Värre än poker. :(

Förresten, måste berätta: Ska snart börja ett nytt arbete. Äntligen !! Har sökt jobb på Crimson Caravan som handelsresande. Eller ärligt talat är jag mer en hjälpreda som ska se till att resorna går smärtfritt utan problem. Fast problem kommer det ju garanterat bli ändå så min uppgift är nog mer att ta bort problemen när de väl uppstår. Sen ska jag försöka ta reda på vad som hände med C's affärsrörelse. Hon är så deppig för att nåt gick snett och jag vill att hon ska bli glad igen. Då kanske vi kan va ute och resa lite tillsammans :)

Veckan har bara börjat ..

Det är inte lätt att vara multimiljardär. Inte i en stad som denna. Det är så mycket man alltid måste tänka på. Media, Myndigheter, Hemligheter som inte får komma ut. Hade förberett mig noga inför kvällens presskonferens. Försökte övertala medborgarna och stadens politiker att en hel stadsdel måste rensas upp, det är fel att brottsligheten härjar fritt. I vår stad, i min stad. Men jag blev avbruten av skrikande däck, flera maskerade personer med dragna vapen atttackerade oss med bedövningspilar. Typiskt Hugo att överreagera! De tog oss till en typ av anstalt. Trodde de kunde knäcka mig. Som en mesig kille född med silversked i mun. En av journalisterna tappade sinnet totalt. De hade alla fel. Även i handbojor är jag helt fel person att bråka med. Nämnde jag att jag spöade den lokala mobbaren och hans anhang med bundna händer? Det är ju nästan pinsamt. Att fly var inte svårt alls, tog mig upp på taket och ringde Alfred. Fem minuter senare hade jag min utrustning.

Det händer så mycket hela tiden. Har fullt upp med att lösa allas problem hela tiden. Nyss hjälpe jag min gamla flickvän, Selina. Hon hade lite problem. Men visar hon någon tacksamhet? Nä. Skulle inte tro det. Jag hjälper alla ändå för jag är en så trevlig kille. Även de jag inte gillar så mycket hjälper jag. Som Bane, en pumpad biff som faktsikt gärna skulle klå upp mig om han fick chansen. Han har tappat några "dunkar" och så klart jag hjälper honom genom att kuta runt halva stan och leta efter dem. Sanslöst .. Samtidigt försöker Harley och hennes sinnesrubbade kille att utpressa mig.

Och veckan har bara börjat, suck.

Levande begravd - Del 1

Vaknade upp i en okänd soffa i förmiddags.Lite yr och omtöcknad. En doktor gjorde lite tester på mig, inga direkt avancerade konster. Den korta historien: Har tappat minnet sen någon sköt mig och grävde ner mig i en grop. Som tur var fanns det ett vittne som grävde upp mig igen och tog mig till doktorn. Som tack för hjälpen hjälpte jag byborna att jaga bort lite vilda djur, sen hjälpte jag en kille som jagades av ett gäng förrymda skurkar. Hela bygden samlades och vi gjorde processen kort med dem. Det är skönt, nu behöver jag inte längre känna någon tacksamhetsskuld till dem och kan ägna mig åt att jaga rätt på snubben som sköt mig.

Har inte så mycket ledtrådar, men killen var klädd i en rutig kostym och sådana är lite ovanliga ute i ödemarken så alla som sett honom kommer ihåg honom. Jag visste att han rörde sig söderut och i Primm fick jag höra att han reste med några kumpaner. Någon hade hört dem diskutera att ta vägen sydöst och sedan norrut därifrån. Jag följer efter samma väg.

Jobbiga Fans och fulla hippies ..

Mötte en heltokig kvinna idag. Hon är ett stort fan av Reaver och övertalade mig att smyga in i hans hem och sno hans kallingar.

Det här är ju inte riktigt min typ av äventyr men hon var så påstridig .. hittade förresten en mystisk silvernyckel bakom hans säng så något fick jag ju ut av "äventyret".

Besökte senare hippisarna nere vid vattnet för att hjäpa till med flytten, inte så trevligt då de måste ha druckit nån typ av hembränt. Många av dem stod och spydde lite här och var. Visst är de trevliga att prata med i början och alltid så vänliga, men så fort man lär känna dem vill de att man ska springa ärenden. Hämta dittan och dattan och då är de inte så artiga längre. Klagar och gnäller, man tycker ju att hippies borde ta det lite lugnt och inte stressa på så mycket. Men i alla fall, innan de kunde flytta över till den stora ön åkte jag över och plockade skatter. Hittade en del i vattnet så det var bara att simma runt och dyka lite varstans. På själva ön var det några grupper med Hobber som härjade, var tvungen att försvara mig när de attackerade så det är inte mitt fel om de skadades. En Hobb är ganska tragisk faktiskt, de ser ut som små troll men är i själva verket förlorade barn som fått sina själar bortrövade. Vet inte riktigt vad som motiverar dem men så fort jag visar mig så blir de arga och attackerar.

Jo, måste också berätta att varulvarna jag hade problem med häromdagen behöver jag inte bry mig om mera. Det har visat sig att de är väldigt känsliga mot eld och kombinerat med en virvelvinds-besvärjelse har de inte längre en chans. Tack och lov för dubbla magiska handskar!

Slakta varulvar i dimtoppens dal

Jag tycker om att springa ärenden och träffa nya bekanta. Det gör inget om jag måste vandra långa sträckor utanför staden till byarna utanför. Ibland stöter jag på diverse oväntade äventyr i mina resor. Vandrar jag t.ex i skogen så brukar det dyka upp rövare men dem kan jag hantera. Även ihåliga män som reser sig ur marken och försöker äta mig kan jag stå emot. Tack vare mitt speciella vapen ... benkrossaren!! Hittade den i en kista i sörjande skogen och det var tur det. Vet inte hur jag skulle klarat mig utan den!

Något jag stör mig på är att det plötsligt börjat dyka upp en massa varulvar eller balveriner som de kallas nere vid kvarnfälten. De är jobbiga att kämpa mot då de oftast attackerar i stora grupper och även om de ena stunden är långt borta så är de snabba och kan hoppa väldigt långt. Måste ideligen kasta mig åt sidorna för att undgå deras vassa klor.

Vet inte vad som händer om man blir biten av dessa monster, men jag tänker inte testa!!