Veckan har bara börjat ..

Det är inte lätt att vara multimiljardär. Inte i en stad som denna. Det är så mycket man alltid måste tänka på. Media, Myndigheter, Hemligheter som inte får komma ut. Hade förberett mig noga inför kvällens presskonferens. Försökte övertala medborgarna och stadens politiker att en hel stadsdel måste rensas upp, det är fel att brottsligheten härjar fritt. I vår stad, i min stad. Men jag blev avbruten av skrikande däck, flera maskerade personer med dragna vapen atttackerade oss med bedövningspilar. Typiskt Hugo att överreagera! De tog oss till en typ av anstalt. Trodde de kunde knäcka mig. Som en mesig kille född med silversked i mun. En av journalisterna tappade sinnet totalt. De hade alla fel. Även i handbojor är jag helt fel person att bråka med. Nämnde jag att jag spöade den lokala mobbaren och hans anhang med bundna händer? Det är ju nästan pinsamt. Att fly var inte svårt alls, tog mig upp på taket och ringde Alfred. Fem minuter senare hade jag min utrustning.

Det händer så mycket hela tiden. Har fullt upp med att lösa allas problem hela tiden. Nyss hjälpe jag min gamla flickvän, Selina. Hon hade lite problem. Men visar hon någon tacksamhet? Nä. Skulle inte tro det. Jag hjälper alla ändå för jag är en så trevlig kille. Även de jag inte gillar så mycket hjälper jag. Som Bane, en pumpad biff som faktsikt gärna skulle klå upp mig om han fick chansen. Han har tappat några "dunkar" och så klart jag hjälper honom genom att kuta runt halva stan och leta efter dem. Sanslöst .. Samtidigt försöker Harley och hennes sinnesrubbade kille att utpressa mig.

Och veckan har bara börjat, suck.

Levande begravd - Del 1

Vaknade upp i en okänd soffa i förmiddags.Lite yr och omtöcknad. En doktor gjorde lite tester på mig, inga direkt avancerade konster. Den korta historien: Har tappat minnet sen någon sköt mig och grävde ner mig i en grop. Som tur var fanns det ett vittne som grävde upp mig igen och tog mig till doktorn. Som tack för hjälpen hjälpte jag byborna att jaga bort lite vilda djur, sen hjälpte jag en kille som jagades av ett gäng förrymda skurkar. Hela bygden samlades och vi gjorde processen kort med dem. Det är skönt, nu behöver jag inte längre känna någon tacksamhetsskuld till dem och kan ägna mig åt att jaga rätt på snubben som sköt mig.

Har inte så mycket ledtrådar, men killen var klädd i en rutig kostym och sådana är lite ovanliga ute i ödemarken så alla som sett honom kommer ihåg honom. Jag visste att han rörde sig söderut och i Primm fick jag höra att han reste med några kumpaner. Någon hade hört dem diskutera att ta vägen sydöst och sedan norrut därifrån. Jag följer efter samma väg.

Jobbiga Fans och fulla hippies ..

Mötte en heltokig kvinna idag. Hon är ett stort fan av Reaver och övertalade mig att smyga in i hans hem och sno hans kallingar.

Det här är ju inte riktigt min typ av äventyr men hon var så påstridig .. hittade förresten en mystisk silvernyckel bakom hans säng så något fick jag ju ut av "äventyret".

Besökte senare hippisarna nere vid vattnet för att hjäpa till med flytten, inte så trevligt då de måste ha druckit nån typ av hembränt. Många av dem stod och spydde lite här och var. Visst är de trevliga att prata med i början och alltid så vänliga, men så fort man lär känna dem vill de att man ska springa ärenden. Hämta dittan och dattan och då är de inte så artiga längre. Klagar och gnäller, man tycker ju att hippies borde ta det lite lugnt och inte stressa på så mycket. Men i alla fall, innan de kunde flytta över till den stora ön åkte jag över och plockade skatter. Hittade en del i vattnet så det var bara att simma runt och dyka lite varstans. På själva ön var det några grupper med Hobber som härjade, var tvungen att försvara mig när de attackerade så det är inte mitt fel om de skadades. En Hobb är ganska tragisk faktiskt, de ser ut som små troll men är i själva verket förlorade barn som fått sina själar bortrövade. Vet inte riktigt vad som motiverar dem men så fort jag visar mig så blir de arga och attackerar.

Jo, måste också berätta att varulvarna jag hade problem med häromdagen behöver jag inte bry mig om mera. Det har visat sig att de är väldigt känsliga mot eld och kombinerat med en virvelvinds-besvärjelse har de inte längre en chans. Tack och lov för dubbla magiska handskar!

Slakta varulvar i dimtoppens dal

Jag tycker om att springa ärenden och träffa nya bekanta. Det gör inget om jag måste vandra långa sträckor utanför staden till byarna utanför. Ibland stöter jag på diverse oväntade äventyr i mina resor. Vandrar jag t.ex i skogen så brukar det dyka upp rövare men dem kan jag hantera. Även ihåliga män som reser sig ur marken och försöker äta mig kan jag stå emot. Tack vare mitt speciella vapen ... benkrossaren!! Hittade den i en kista i sörjande skogen och det var tur det. Vet inte hur jag skulle klarat mig utan den!

Något jag stör mig på är att det plötsligt börjat dyka upp en massa varulvar eller balveriner som de kallas nere vid kvarnfälten. De är jobbiga att kämpa mot då de oftast attackerar i stora grupper och även om de ena stunden är långt borta så är de snabba och kan hoppa väldigt långt. Måste ideligen kasta mig åt sidorna för att undgå deras vassa klor.

Vet inte vad som händer om man blir biten av dessa monster, men jag tänker inte testa!!